Jag älskar juletider. Även om jag sällan vill erkänna det, tycker jag det är hur mysigt som helst att dricka glögg(eller ah okej, jag gillar inte glögg. Men ändå.) och ha det trevligt med mina nära och kära. Att sitta hemma och inte känna någon press att göra annat än att krypa upp i soffan och bara ta det lugnt. Det är ett privilegium jag har. Anledningen till att jag kan göra detta är att jag har haft turen att födas i en trygg familj i ett land med stabil demokrati. Att jag inte riskerar mitt liv genom att ha en viss politisk åsikt, en viss sexuell läggning, eller ett visst kön. Jag är skyddad av lagen och myndigheter, och kan därför leva mitt liv i trygghet.
Men så är inte verkligheten för tusentals i Sverige. Ibland oss, på spårvagnar, på gator och torg, överallt omkring oss finns människor som lever i konstant rädsla och otrygghet. Människor som flytt från sitt hem med livet som insats, och nu lever gömda i Sverige eftersom de helt enkelt inte kan återvända. Jag talar om Sveriges gömda flyktingar. För dem handlar inte rädslan om att inte hitta den perfekta julskinkan, och hitta det perfekta receptet på nätet år denna. För dem handlar det om rädslan för att man kanske inte får äta sig mätt den här veckan. För dem handlar inte rädslan om att man får vänta överdrivet länge på en taxi efter krogen på juldagen. För dem handlar rädslan om att bli upptäckt och tvingas lämna Sverige för att istället återvända till tortyr, förföljelse, och död.
Ingen ska behöva gömma sig i rädsla. Att leva som gömd flykting är ett öde ingen förtjänar. Livet ska inte vara ett lotteri. Behöver du gömma dig i jul? Stöd Flyktingfondens arbete för papperslösa, PG 353388-2. Märk insättningen med “Hundratusen” för att också stödja Hundratusen-projektet.
Läs även: Bonnie Peterson
Pingback: Gömd, men inte Glömd! « Christoffer Fagerberg
Pingback: Behöver du gömma dig i jul? « Bonnies Verklighet.