När demokratin är hotad

Det är med sorg i hjärtat och tyngd över bröstet jag läser om händelserna i Oslo. I skrivande stund är det drygt 12 timmar sedan första bomben sprängdes, det som skulle bli startskottet för den bisarra karusellen världen bevittnat idag. Eftersom media vaknade ganska sent med nyhetsrapporteringen följde jag allting via twitter, med bilder som privatpersoner lägger upp blandat med förtvivlade människor som är oroliga för sina anhöriga. Det hela kändes så overkligt. Det var som att för en sekund stå  mitt i en krigszon. Jag kan inte intala mig själv att bilderna från bombens förödelse är från Oslo. Eller ens Europa. Jag kollade snabbt upp utifall någon bekant till mig(dvs politiskt aktiva människor i Venstre) blivit skadad, och lyckligtvis var det bara en som fått lindriga skador av glassplitter.

Det man lugnt kan konstatera är att det här är kaos utan dess like. Jag har sökt information i de flesta svenska tidningar för att få upp en övertäckande bild av händelserna, men blir bara mer och mer förvirrad. Den största diskussionen tycks vara kring gärningsmännen, vilket är ganska logiskt. Min största undran landar i hur människor är SÅ besatta av vilken etnicitet gärningsmännen har. Politiska motiv kan jag förstå att man diskuterar, det är ju av vikt. Men att sitta och peka finger och håna Sverigedemokraterna bara för att den misstänkte gärningsmannen för skottlossningen på Utøya är blond och blåögd? Onödig diskussion.

Alla dessa händelser idag har visat oss hur skört samhället är. Vilket stort förtroende man måste ha till gemene man för att samhället ska fungera. Vilken respekt vi alla måste ha för varandra för att samhället inte ska brista. Det räcker med att en liten länk kollapsar för att det ska leda till total förödelse. Hur människor som tappat respekten för demokrati istället tar till våld. Man blir härdad i den här världen, när man varje dag läser i tidningen om dödsoffer från olika katastrofer och krigszoner. Men när det är så pass nära som Oslo, då går det under huden. Ett enda dödsoffer hade varit en katastrof. Nu rör det sig om 80, eller mer.

När jag hörde om den fruktansvärda händelsen på det norska socialdemokratiska lägret sjönk det som en sten i mig. Ett vanligt läger, med ungdomar som åker dit för att hänga med sina kompisar och prata politik. Exakt likadant som det jag kommer åka på nästa vecka, när jag åker på kongress med LUF. Jag kan inte ens föreställa mig den situationen. Att när man sitter och bara lever livet som ungdomsförbundare, plötsligt tvingas fly för sitt liv genom att gömma sig i vattnet i timmar. Människorna som idag fick offra sitt liv är offer skördade av ett samhälle som för en stund spårade ur. Människor värda att hedras. Människor som för mig kommer vara hjältar, som fick offra sitt liv eftersom de hade en åsikt. Mina tankar går till deras nära och kära.

Det är nu, mer än någonsin, extremt viktigt att fortsätta kämpa för demokrati. I ett demokratiskt samhälle blir inte ungdomar skjutna när de är på ett politiskt läger. Det är nu, mer än någonsin, som vi måste hålla på våra värderingar, vår respekt, och vår tolerans. Demokratin är oerhört skör. Om vi inte kämpar för det, finns det inget som kommer garantera oss ett fritt samhälle där vi får tycka och tänka utan att känna oss hotade. Det är nu, mer än någonsin, som vi på allvar måste försvara våra principer. Jag vill aldrig, någonsin, behöva se något liknande detta hända igen. Inte i Sverige, i Norge, inte i Europa. Och inte i resten av världen. Det känns som ett utopia, men det hela bottnar i oss själva. Be the change you wish to see in the world.

Ta hand om er. Och ta hand om era rättigheter.

Media: Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Dagens Nyheter, Dagens Nyheter, Dagens Nyheter, SvD, GP, GP, GP, Newsmill,

Bloggar: Johan Westerholm, Jämlikhetsanden, Thomas Böhlmark, Fredrik Jönsson, Peter Andersson,  Tokmoderaten, Högberg, Troberg, Wiseman    , Bawar Ismail, Torbjörn Jerlerup,  Björn Nilsson, Johanna Graf, Alex, Ocensurerat,